Allt annat kändes plötsligt så ologiskt

2013-07-11 @ 21:23:34
Jag känner att många av mina senaste inlägg har handlat om saker som gör ont, men i ärlighetens namn finns det alldeles för många saker här i världen som gör ont. Sen tror jag att det är lätt att skriva om sådant som gör ont, jag tycker det i alla fall. I en tid nu har jag även skrivit om det som gör mig glad, så glad att jag bara vill explodera, men det delar jag bara med mig av i min alldeles egna skrivbok som ligger bredvid min säng. För jag tycker att det är svårt att dela med mig av det som gör mig riktigt lycklig, för jag vet aldrig hur jag ska formulera mig för att det ska låta bra. Jag trasslar in mig i ord när jag försöker förklara en känsla, hur beskriver en ens vad lycka är eller hur det känns? Ofta finns det så mycket som jag vill säga att allt bara blir en lång sörja som egentligen inte handlar om någonting särskilt. Men jag vill inte att denna blogg ska förvandlas till en deprimerande håla som jag går till då jag försöker finna någon slags tröst ute i cyberspace, jag vill dela med mig av det jag känner oberoende av vem det är som läser det, om det ens är någon som gör det. Så därför tänkte jag dela med mig av något som gör mig lycklig, för jag vill verkligen visa världen hur lycklig jag är. Jag vill även börja våga berätta för världen det jag bara berättar för mig själv i min skrivbok, så därför tänkte jag dela med mig av en sida ur den boken här. Det kommer att kännas som att jag blottar hela min själ men sådant får jag faktiskt räkna med.
 
Allt känns som en suddig klump av flera underbara ögonblick, det enda jag minns klart och tydligt är ditt smittsamt gulliga leende du log när du tittade mig djupt in i ögonen. Resten smälter mest bara samman och bildar en explosion av lycka inom mig, känns det som i alla fall. Det känns som i en film fast samtidigt som att allt som hänt det senaste året har lett upp till detta och att det var såhär det skulle bli. För just nu känns det som att allt annat är så fruktansvärt ologiskt, det var ju såhär det skulle bli ända från början.
 
Du tog ett hårt grepp om mig och drog mig tätt intill och jag funderade för mig själv hur jag inte kunde insett innan hur lycklig du gör mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0