Några rader ur min "hemliga" blogg

2011-12-05 @ 20:12:12
Jag sitter här och försöker plugga inför ett samhällskunskapsprov, det handlar om sveriges statsskick och jag kunde inte ha varit mer uttråkad! Jag smsar samtidigt med mitt kusinbarn som går i åttan, hon hade en uppgift där hon skulle skriva en novell (typ) och jag blev så otroligt avundsjuk! Jag vill också få skriva långa uppsatser i både svenska och engelska, där jag får berätta hur jag känner eller hitta på en rolig, fin eller knasig historia.

Det är stunder som denna då jag verkligen förstår hur kul det är att skriva. Jag känner ofta att det antagligen inte är många i min ålder som uppskattar min blogg som jag själv uppskattar den, för det är inte så många bilder och jag skriver ofta om mina känslor fast på typ ett undertonat vis. Jag tycker om att berätta saker jag har i mina tankar i text och det är ofta jag flyger iväg med tankarna. Jag har faktiskt en hemlig blogg, där jag skriver mina allra djupaste och hemligaste tankar, det är bara få personer som kan komma in på denna blogg och det är jag glad över. För de tankarna ska inte komma ut till allmänheten! Men jag tänkte faktiskt bjuda på ett stycke ur den bloggen just nu, bara för att få ut det till världen! :)

"Solnedgången vid vattnet lockar mig, den är så enastående. Jag sitter vid strandkanten och tittar ut mot horisonten, där ute är det farligt, där ute var jag, långt under denna vackra sol, långt under allt som känns bra. Jag börjar tvivla på att detta är sanning, jag kanske somnade på bottnen av havet och detta bara är en dröm. Det får bara inte vara sant så jag jagar ut tanken ur mitt huvud, den vågar inte återvända igen. För jag är så lycklig, så inget ont kan tränga sig genom denna lycka, inget!"

Detta är ett stycke av sju som ingår i ett av mina inlägg som heter "rädda mig ur min egna själ". Jag vet inte om ni förstår, jag hoppas det i alla fall! ♥

---

2011-12-01 @ 21:27:28


Bilderna är från we♥it.com

I can't make you love me

2011-11-30 @ 15:40:18
Det är lite lustigt ändå, hur mycket ord kan påverka. Hur ont känslor kan göra och hur mycket det påverkar ens vardag. Det kan ju vara åt andra hållet också, att man är så glad att man inte vet vad man ska göra åt saken, men det är ju antagligen mycket mer behagligt att känna. En annan sak som jag inte riktigt förstår är hur tårar inte kan vara tillräckligt. Man tycker ju att tårar är det längsta man kan komma till, möjligtvis att det gör ont inombords men tårarna brukar ju hjälpa. Men vad gör man när man känner att man skulle kunna gråta en hel amazonasflod fast det kommer bara några enstaka tårar? När liksom ens själ bara vrider sig inombords och allt du vet om sprängs i tusen bitar innanför din hud? När den outhärdiga lusten att bara försvinna genom gjorde tränger sig fram och paniken slår in. Att skrika hjälper inte men tårarna är inte tillräckligt för att släppa ut sorgen. Vad gör man då?

En annan sak som är lite lustig är att jag skriver det här. Men jag vet inget annat jag kan göra, det är ingen som bryr sig och antagligen ingen här heller, men här kan någon i alla fall välja att läsa det om denne vill. Om någon bryr sig eller inte orkar inte ens jag bry mig om, ingen mening ens. Ville bara få ut det till världen. Och ja, en sista sak, det är lustigt hur bra en låttext kan passa in i sitt liv, som om låten är skriven baserat på mina känslor i just denna stund!

I can't make you love me if you don't
I can't make your heart feel
something it won't
Here in the dark, in these final hours
I will lay down my heart and I'll feel the power

I'll close my eyes, then I won't see
The love you don't feel, when you're holding me


För det är väldigt få ögonblick som är så underbara som de ögonblick jag har med honom ibland! ♥

2011-11-27 @ 20:20:49
Vissa saker är bara så svår att uttrycka. Det finns inga tillräckligt beskrivande ord som kan förklara hur det är, man bara känner det. Jag är en perfektionist, det har jag alltid varit och kommer alltid att vara det, mer eller mindre. Det har jag fått från min pappa, saker och ting ska vara på ett visst sätt och det är besvärligt om det förändras helt plötsligt. Trots att jag är en perfektionist så har jag ALLTID stökigt på mitt rum, det är ju då en av de få sakerna som jag inte orkar bry mig om.

Men som sagt, perfektionist och saker ska vara som de alltid har varit, typ. Vissa saker i alla fall. Men saker som är till och från, upp och ner, bergochdalbana eller som en jojo. Jaa, vad ni än vill kalla det, sådana saker är lite besvärliga. Jag vill ju att saker och ting ska vara relativt likt från dag till dag och jag blir otroligt förvirrad och lost om det inte är så. Det är som om marken under mina fötter bara rasar ner och jag vet inte vad jag ska hålla mig fast vid. Jag behöver en fast sak som jag kan hålla mig fast vid, annars blir det besvärligt och jag vet inte var jag ska ta vägen.

Men om det nu är såhär att allt är en bergochdalbana, ingen dag är den andra lik och allt blir bara uppochner ibland, då måste man bygga upp något som man kan hålla sig fast vid. När han ser mig in i ögonen och ler, när han pratar med mig i sömnen eller när han tappert försöker att få mig varm, jag som alltid fryser, det är bara några få av miljoner saker som bygger upp det jag kan hålla mig fast vid. För det är väldigt få ögonblick som är så underbara som de ögonblick jag har med honom ibland! ♥




Things I never get tired of

2011-11-22 @ 16:48:46
Hello Kitty, The Beatles, The Twilight Saga och katter. De saker som förtjänar en hel vägg inne på mitt rum! De kan få varsin vägg till och med!!


Alla bilder är från we♥it.com

Everything is poetry, baby.

2011-11-22 @ 12:05:28
Jag säger bara såhär, att stå utomhus på morgonen när det är folktomt och lyssna på Bon Iver samtidigt, det är poesi, filosofi, livsnjut och kärlek till allt omkring sig på en och samma gång. Jag vet inte vad det är med musiken, men det är något med melodin, sången, alla extra speciella ljud, det får en att öppna upp ögonen på ett helt annat vis. Nästan som att man föds på nytt, haha. Det låter konstigt med det känns faktiskt som så. Det känns som att jag börjar uppskatta det som finns omkring mig mycket mer. Det är konstigt, men det känns rätt. Jag säger som en video Martin visade mig häromdagen, everything is poetry, baby.

Det oändliga kriget

2011-11-19 @ 00:03:28
Det är som att ha krig med sig själv, fast ingen vinner. Allt rasar bara ner till grunden och själv sitter man kvar där med endast trasiga bitar som man tappert försöker att pussla ihop. Det skadar en bara ännu mer och till slut sitter man på golvet, sår överallt, ihopkurad som en boll och undrar hur fan man hamnade där.

Sometimes

2011-10-28 @ 18:42:57

Bilderna från we♥it.com. Bild 1 , 2 , 3

Ibland förvandlas alla känslor till ord, en börda lättar då från mina axlar. Jag vill att alla ska kunna läsa den, men det fungerar inte så. Tills vidare får den endast finnas på min hemliga blogg, och i min verklighet i mitt huvud.

Baby it's a wild world

2011-10-16 @ 19:09:21
jag känner att hösten kryper in under mitt skinn. Letar ständigt efter små förändringar i min vardag men trampar för det mesta fortfarande på samma ställe. Jag är numera 16 år och det känns inte sådär speciellt. Ett sweet 16 party hade inte varit dumt, drömde trots allt att jag hade ett sådant förra veckan men min födelsedagshelg var alldeles utmärkt ändå! Fick sova i efterlängtade 12 timmar inatt vilket inte alls var fel och jag undrar bara hur det kommer att visa förändring imorgon i skolan. Har även fått spendera många nätter och dagar i rad med min kärlek vilket står för 70% av all lycka jag känner.

Trots all lycka så vill jag bara ha mer. Det är så mycket som jag vill men inte kan och så mycket som bara händer ibland. Jag tänker för mycket på allt jag vill ha och fastnar ibland i allt som var, letar efter utvägar ur allt som händer men fastnar oftast i tomma gränder. Känner att jag börjar rimma med mina tankar men kan inte sluta för hjärtat bara bankar.Bankar för något som aldrig kan bli och allt jag önskar är att få vara fri.

Livet är komplicerat ibland, jag undrar bara vad det är som krävs av alla mina önskningar för att det ska bli bra igen. En önskan som ligger högt upp på listan är självdisciplin, hur jag nu ska lyckas med det... Tvåa på listan är en katt som jag inte är allergisk mot, det hade varit drömmen!

Tumblr_lo797om9s21qc65tfo1_500_large
Bild från we♥it.com, klicka på bilden för länk.

Min älskade mormor

2011-10-08 @ 00:09:50
Det var som om någon helt plötsligt spelade ett spratt på minna sinnen. Först blev jag som sten, kunde inte röra en min, hjärnan och hjärtat stannade upp för ett ögonblick och jag förstod det inte själv. Helt plötsligt känns det som att jag blir till is, en rysning söker sig upp för min ryggrad och sprider sig vidare ut över hela min kropp. Sedan tänder någon eld på mig, jag brinner. En varm våg flyter genom alla mina ådror och till slut brister det. Nej, nej, NEJ, NEJ!!! Detta får inte hända, inte nu, varför just nu? Hade jag inte tillräckligt med problem igår innan jag skulle sova? Tårarna rinner okontrollerbart, varför just nu tänker jag bara. Tårarna fortsätter att rinna nedför mina kinder och jag känner att det blir tomt med luft i lungorna, det är som att tårarna är syret i mina lungor och jag kan inte hämta andan, jag måste ju andas men de andra kommer att märka att jag gråter tänker jag. Från ingenstans hör jag mig själv hulka, äntligen syre till mina lungor, hon tittar på mig och frågar vad som har hänt. Det verkar som att även mina ord följde med tårarna för jag hade inget att säga, jag sträckte bara min mobil till henne. Jag minns att jag fick många kramar och sedan blev de nästa fem minutrarna lite svår att minnas.

Allt var kaos, jag hade pratat med mamma i någons kontor men jag minns inte vad jag sa, ute i korridoren ser jag min kärlek, de hade varit så snäll och hämtat honom, det kändes lite bättre nu, bara han skulle hålla om mig. Han frågar hur jag mår men jag har inget svar, jag försöker att smeka honom på kinden men det är omöjligt, mina händer darrar värre än asplöv vilket gör mig ännu mer upprörd. Han visste att jag hade haft det jobbigt tidigare under veckan, det var ju trots allt han som fick lyssna på mig och mina tårar i telefonen varenda kväll. Han fanns där för mig och det läkte mig lite, han behövde inte säga något, han tröstade mig med bara sin aura.

Senare under dagen försöker jag att hålla mig samman, jag går på stan med ett par klasskompisar och vill inte vara det tråkiga hjulet om man kan kalla det så. Mamma ringde och berättade att hon skulle åka iväg på måndag, det gjorde mig ledsen, tanken av allt gjorde mig ledsen. Min mamma skulle missa min födelsedag ännu ett år men vad kan man göra? Senare på kvällen sov jag hos min kärlek, det behövdes nog. Det var längesedan jag grät som jag gjorde då, men nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det, jag fick släppa ut mycket då. Han fanns där och höll om mig, torkade mina tårar och bara fanns, precis det jag behövde.

Min älskade mormor lämnade oss här på jorden torsdag den 6 oktober 2011. Trots att hon bodde på andra sidan jordklotet och att jag bara hade träffat henne en gång så var hon ändå min mormor. Jag är otroligt tacksam över att jag fick träffa henne åtminstone en gång i mitt liv, även fast vi inte riktigt kunde prata med varandra så hade jag träffat henne. Jag minns att hon var så liten så, hon kramade om mig med en bamsekram medan jag knappt vågade ta i för att hon var så liten och skör. Vi pratade inte så mycket med varandra men jag kände att när hon tittade på mig så sa hon mer än tusen ord. Min mamma ska åka ner till Filippinerna på måndag och stanna där ett tag, säga ett sista farväl. Jag vet att du har det bättre nu mormor, du kommer alltid att finnas i mina tankar! ♥

En av de mest underbara ögonblicken jag har haft i mitt liv ♥

2011-09-22 @ 16:05:21

Bilder från we♥it.com

det har regnat hela dagen, vaknade upp till en grå himmel och utanför glasrutorna ser jag även nu ett grått täcke som ligger över Sundsvall stad. Jag fryser så att jag får ont i nacken och axlarna, jag skulle även behöva ta på mig mina älskade raggsockar som har varit mina bästa vänner denna vecka, möjligtvis pappas stora kofta med, dem håller mig alltid varm! ♥

Idag efter skolan var jag med min kärlek. Som många gånger förr var vi bara med varandra i 45 minuter, vi brukar gå på stan och bara prata innan vi tar bussarna hem. Vi kan inte åka hem till den andra för att vi bor rätt så långt ifrån varandra. Just idag gick vi inte runt på stan, ingen av oss skulle köpa något och vi ville mest bara sitta och umgås. Vi hittade oss fram till en bänk vid en fontän och just denna bänk var inte lika blöt som alla andra bänkar på stan, vi fick ändå sitta på hans jacka för att vi inte skulle bli klassade som "paret som hade kissat på sig".

När vi satt där hade solen precis kikat fram och regnet hade upphört. Ofantligt många duvor omringade oss, i hopp om mat antagligen. Det var väldigt fascinerande hur de satt så nära oss och att alla var så snäll med varandra. På bänken fick vi själva trängas på den lilla jackan vi satt på, nästan så att jag var tvungen att sitta i hans knä. Vi saknar varandra så lätt så pussar och kramar är en självklarhet så fort vi får lite tid över, som kan fylla ut tiden då vi inte pratar om något intressant.

Han hade sin nya halsduk på sig men den var tillräckligt använd för att den skulle lukta han, så underbart. Jag gömde mitt huvud mellan hans halsduk och hans hals, blev lite hög av lukten och slöt mina ögon. Runtomkring mig hörde jag då en massa ljud, vattnet i fontänen som for åt alla håll och kanter, duvorna som kurrade tyckte vi att det lät som, lite trafik från stadsbussarna, människorna på stan och sedan hörde jag en gatumusikant som spelade dragspel.

Helt plötsligt är jag i Paris, jag kunde svära på att jag var i Paris! Hela känslan jag hade med Paris som kärlekens stad, alla ljud och just att jag satt på en bänk i stan med min kärlek, det var precis som att vi teleporterades till Paris för ett ögonblick. Och det är en av de mest underbara ögonblicken jag har haft i mitt liv. ♥

What am I to you?

2011-09-21 @ 17:56:53
Ibland undrar jag hur människor resonerar kring sig själva. Jag skulle kunna jämföra det en del med att höra sin egna röst på inspelning. Många har varit med om det själva när man lyssnar på en inspelning, frågar vem det är som pratar och till din stora förvåning så var det visst du själv som pratade. När jag pratar hör jag för det mesta min "inne-i-huvudet-röst" alltså uppfattar jag inte min egna röst som alla andra gör. Liknelsen som jag vill komma fram till med detta är att det är även så med hur man är som person, fast mycket mer nyanserat beroende på vem det är som "lyssnar" på dig.

Alltså, jag är ju som jag är, jag lever med mig själv varenda dag och det är ofta väldigt svårt för mig att förstå hur jag framstår i andras ögon om jag inte får höra det från dem. Jag kan ju inte läsa tankar och förstå att den och den personen tycker att jag pratar för snabbt och de aldrig fattar vad jag säger till exempel.

Även fast man kan ha det svårt att veta hur andra tycker om en så är det ju lätt att sätta sig i deras situationer eller fundera över saker som man stör sig på själv hos andra. Jag har hört folk som har fobi för människor som smaskar när de äter, men tänk om de själva smaskar när de äter då?

Det jag vill komma fram till är att ibland kanske man kan fundera lite över hur man framstår som människa, jag vet själv att jag stör mig på saker som andra gör men sedan inser jag att jag gör liknande saker själv. Och om man nu skulle tycka något om någon annan, bra eller dåligt, berätta det hellre för den personen på ett snällt sätt istället för att säga det till alla andra runtomkring och så får den personen höra dina åsikter från någon annan.

Ta hand om varandra där ute! ♥

Jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå

2011-09-13 @ 22:06:13


Jag slutar aldrig bli förvånad över människorna som finns omkring mig, det är skrämmande hur fel man kan ha ibland...

All you need is love

2011-09-11 @ 18:44:53
Nu är det såhär, att love is all, love is you! Så kan man ju också se på det men det jag vill börja med att säga är att kärlek är så förbaskat underbart! Vad vore allt utan kärlek? Men å andra sidan, så är ju kärlek väldigt komplicerat ibland, nothing you can say but you can learn how to play the game, it's easy. Det är så många gånger då man står där helt hjälplös och vilsen, man vet inte vad man ska göra för att komma på rätt spår igen. Att stå där ensam i ett rum med hundra dörrar omkring dig som är stängda, du har en nyckel i handen som passar i alla dörrar, men vilken dörr ska du öppna och vad gömmer sig där bakom?

Dörrarna representerar då alla saker man skulle kunna göra, det som är bakom dörrarna är konsekvenserna. Att jag har stått i det där rummet förut, det glömmer jag aldrig, att jag skulle stå där igen hoppades jag inte på, men att det ännu en gång skulle vara du som stod ensam i ett annat rum med alla dessa dörrar precis som jag, det måste betyda något! Allt kan bara inte flyta på som det ska om man ska få ut något bra från det, man måste ju kämpa för att få det fina priset! Det är meningen att vi ska stå här ännu en gång så att allt blir rätt en gång för alla. Men ibland kan jag känna lite såhär: man ska inte hålla duvan för löst för då flyger den iväg, men man ska inte hålla den för hårt för då dör den, men kan jag bryta av vingarna på den då och ställa den i mitt fönster?

Jag vet att det är svårt, jag vet verkligen det! Men med dig så vet jag även att det spelar ingen som helst roll vad som befinner sig bakom de där dörrarna, för jag vet att bakom alla de dörrarna finns du och jag, i olika situationer såklart, men det är du och jag! I may not have a lot to give but what I got I'll give to you. Det är jobbigt ibland, jag vet och ibland så känns allt bara så upp och ner och ut och in, men bara vi går igenom allt tillsammans och fortfarande står där bredvid varandra i slutet så kommer allt vara värt det. Så håll ut, var stark, för det kommer jag att göra och vara. Dig ska jag inte tvivla på, för som jag sa tidigare, love is all, love is you!

PS. För er som är lika nördiga som jag så är alla låtarna av beatles, även rubriken!

Även fast det låter lite löjligt, eftersom att vi blev ju tillsammans för fyra år sedan, så firar vi en månad imorgon ju, tredje gången gillt! ♥



That feeling

2011-09-08 @ 22:40:23
Den där känslan när man sitter med telefonen mot örat och hoppas så innerligt att personen du just pratade med inte la på i örat på dig när du precis sa de finaste orden som finns på denna jord

Och färglös som en tår

2011-09-05 @ 20:00:36
För att fortsätta på samma tema idag så kom jag att tänka på en sak nu i helgen när jag hörde ett citat.

Först måste jag bara berätta om en konversation jag hade i våras. En av mina dåvarande klasskompisar frågade mig om man kunde vara rädd för en låt, först tyckte jag att det lät lustigt, rädd för en låt... Men sen så kom jag att tänka på att jag själv var ju faktiskt rädd för en låt då jag med! Hon var rädd för ET med Katy perry och förklarade att det kändes som att Katy skulle komma och äta upp henne när hon hörde den, ungefär så.

Själv så var jag rädd för en låt som betydde otroligt mycket för mig. Anledningen till att jag var rädd för låten känns väldigt självklar för mig idag, men då gnagde det inom mig så fort jag hörde minsta ton eller textrad från låten. Jag kunde inte förstå varför jag var rädd, varför mina fingrar automatiskt drogs till öronen så fort jag påmindes om låten, varför det alltid högg till i hjärtat när jag blev så illa tvungen att lyssna på låten. Jag minns den där gången då jag satt på din säng, du var inte hemma men jag var ändå där. Du var den enda i huset som hade bra ljud att lyssna på musik med så din mamma använde din spotify. Hon spelade låten, om och om igen, jag kunde inte rymma, jag kunde inte gråta, jag kunde inte stänga ut ljudet med fingrarna mot öronen och jag kunde inte röra mig ur fläcken. I flera minuter var jag som sten och gjorde inte ett knyst, låten högg mig tusen gånger om för varje ord som sjöngs ut, men ingen märkte ett dugg.

I helgen kom jag på varför jag var så rädd, varför det gjorde så ont. Den låten hade betytt så mycket för mig, den betydde allt för mig. Efter omständigheterna kunde inte låten vara allt för mig längre, det kunde inte stämma, det var inte logiskt! Men ändå så visste mitt hjärta att vartenda ord i låten var sanning, alla anledningar till att låten hade betytt så mycket för mig fanns fortfarande kvar, men jag förstod det inte själv. Så alla de gånger jag trodde att jag var rädd var egentligen stunder då mitt hjärta försökte bevisa för mig att låten har rätt, den betyder fortfarande allt för mig.

Jag vill inte nämna just vilken låt det är, jag är för feg för det, men du kanske förstår, om inte, du får reda på det någon gång!

Min kära storebror

2011-08-30 @ 19:35:04
Jag känner mig lite extra sårbar denna vecka. En väldigt stor del av mitt liv kommer snart inte vara här lika ofta som den alltid har varit, denna stora del är min kära storebror.

Jag har då spenderat mycket tid till att vara irriterad på min bror, för vi är så himla olik varandra! Gör han si så kan jag absolut inte förstå varför han inte gör så, det är ju min bror, vi är väl uppfostrade på samma vis? Vi har bott under samma tak i snart 16 år, hur kan vi vara så förbaskat olik varandra? Han är inte så pryd av sig, bryr sig inte så mycket om vad han tar på sig för kläder och han är ganska så närsynt (alltså inte synfelet) medan jag är tycker om ordning och reda i mitt liv (inte när det gäller städning på mitt rum, typ enda undantagen!), jag bryr mig ju mer om mina kläder (möjligtvis för att jag är tjej med) och jag tittar nästan alltid på situationer från olika vinklar och försöker förutspå hur framtiden blir angående situationen. Han är spara, jag är slösa, han tycker absolut inte om att hjälpa till hemma så som att diska osv. medan jag gärna gör det för att hjälpa mina föräldrar (det är ju inte det roligaste jag vet), han tänker oftast mest bara på sig själv och jag vill oftast alla andras bästa, jaa ni förstår vinkeln.

Trots allt detta så är vi otroligt lik varandra och vi fungerar fenomenalt ihop. Det är ofta syskon bråkar och tjaffsar om allt möjligt, storebrorsan ska alltid vara coolast och bäst medan lillasyrran får ta all skit. Men inte jag och Martin! Medan andra syskon bråkade i baksätet av bilen sjöng vi alltid stämsång till musiken som strömmade ut ur högtalarna i bilen. Vid middagsbordet hör man ofta att syskon retas, tävlar om vem som kan säga den bästa dissen till den andra, medan jag och Martin ofta pratar om någon ny artist vi har hört eller berättar om den där nya ashäftiga serien man tittade på inatt.

Vi umgås inte jag och min bror, men vi är ändå aldrig ovänner. Det var förra veckan tror jag som Martin hade jävlats med mig och flyttat på en kylskåpsmagnet som jag hade fått av en vän, magneten är som ett A5 papper och det är en bild på mitt kompisgäng med ett jättefint citat. Martin har försökt att gömma den eller sätta fast magneten på konstiga ställen vilket har gjort att kanterna har blivit lite skadade, jag skrek på honom för att han förstörde en fin present jag hade fått och förklarade att jag inte hade brytt mig om det vore något som jag själv hade gjort. Han försökte att kämpa emot mina argument men förstod nog att det betydde mycket för mig och sen kunde vi skratta bort det. Så visst blir vi ovänner, men det händer nog en gång var tredje år på sin högsta grad.

Nu på torsdag ska min kära bror flytta, till Umeå, för att plugga. Ofta tänkte jag "Jisses vad skönt att slippa störa sig på honom hela tiden!" men nu börjar jag tänka helt annorlunda. Tänker på att det bara kommer att vara jag och mamma varannan vecka, bara vi. Hemma hos pappa är det för det mesta bara jag och han eftersom att min låtsasmamma jobbar och går i skolan mycket, bara jag och pappa, för det mesta. Det kommer vara så tyst, så dystert... Jag kommer inte få höra om nya tv-serier vid middagsbordet och jag kommer inte få störa mig på att han spelar så hög musik att jag inte ens hör min egna. Jag kommer inte få vara med honom och hans kompisar och bossa i köket när de ska baka lussebullar och jag kommer inte få höra alla hans klagomål om allt och alla här i världen. Det är jobbigt med förändringar ibland, speciellt sånna som denna när han ska lämna oss nu i ett par år, han kommer ju inte flytta hem efter utbildningen heller så han flyttar hemifrån för gott.

Det gör ont i mig av att tänka på det, för det är ju trots allt min enda bror och trots allt som jag stör mig på hos honom så är han ju världens bästa bror! Och han kommer att bli otroligt saknad här i Sundsvall, av oss i familjen och av alla hans vänner. Men en sak som alltid tröstar mig, det är att han ska utbilda sig, göra något med sitt liv och för en gångs skull klara sig själv, det behöver han. Det här är en utmaning som kommer att vara otroligt jobbig för honom men ack så nyttig, så när han klagar om disk, laga maten själv och tvätt ska jag bara le och vänta på att mamma eller pappa fixar tvätten eller lagar maten!

Här är då Martin's tolkning på sin flytt, vilket är otroligt vackert!


Död

2011-08-29 @ 20:54:25
Jag orkar inte med det här längre! Jag vill inte vara en zombie, jag vill inte bli sådär slö som jag alltid fruktar att bli. Jag vill ha en massa inspiration till allt möjligt, jag vill vara med mina vänner oftare och skratta tills jag får ont i magen, jag vill pussas och kramas med min pojkvän hela tiden och jag vill ha något att skriva om! Jag minns för bara några månader sedan när jag hade inspiration till tusen, jag kunde skriva i timmar utan att jag blev trött, jag hade alltid nya idéer. Jag minns för två år sedan när min kamera var hela mitt liv, den var med mig vart jag än gick och jag har tamefan nästan varenda dag dokumenterad under det året. Jag saknar att bara ta upp kameran och fota på ingenting och tycka att det var världens coolaste bild, att kunna ta upp ett word-dokument och bara skriva tills tangenterna nästan föll av tangentbordet, känslorna och inspirationen fick bara rinna ur mig.

Nu sitter jag här och känner mig som en tråkig pensionär, har ingen inspiration till något, alls. Vad tråkigt livet kan vara ibland! Men åh så mycket jag känner som bubblar i kroppen, som jag bara vill ut och göra. Men då ska den här jävla soffan vara så förbaskat bekväm!

Tumblr_lqnapoiav41qacmz1o1_500_large
Tumblr_lpj242ytdp1qgd3o2o1_500_large
Tumblr_lpf8qgjci91qchlb2o1_500_large
Bilder från we♥it.com, klicka på bild för länk.

Himlens och jordens allt

2011-08-19 @ 11:25:55
Kärleken är underbar. Att ligga och tänka på dig innan jag somnar och gråta en liten skvätt för att jag saknar dig så, det gör inte ont i hjärtat. Det får min själ att brinna, brinna för dig. Jag tänker på kärleken mellan oss och förstår precis varför jag gråter, varför jag saknar dig så innerligt. Du är för mig himlens och jordens allt som ligger tätt vid mitt hjärta och när jag bara kan ha dig i mina tankar är det självklart att det gör ont, mitt allt har lämnat mig för stunden och ensam sitter jag kvar med ett stort tomrum omkring mig. Men tanken av dig är det enda som behövs, den enda gnista jag behöver för att komma ihåg att du står alltid vid min sida, även fast jag inte alltid kan se dig där.

Nyare inlägg
RSS 2.0