Att rymma till en annan värld, om så bara för en stund

2013-10-01 @ 20:49:07
Rysningar sköljer över min kropp när jag tar ett djupt andetag och lyssnar till noterna som bildar melodier, ljuden som klingar i harmonier och sången som är så operfekt perfekt att jag tappar andan. Jag känner endorfinerna pumpa i min kropp i takt till musiken och att alla mina bekymmer försvinner från mina axlar, om så bara för en liten stund. Jag vill skrika, jag vill dansa, jag vill springa ut på gatan och visa världen hur lycklig jag är, jag vill bara sjunga ur mig all lycka som rusar i min kropp och få alla andra att känna samma sak, vem vill inte känna såhär? Jag vill sjunga till dig, alla kärlekslåtar jag kan, jag vill sjunga alla ord som jag aldrig kunde ha sagt bättre själv.
 
Som ett hopp ur ett flygplan kraschar lyckan ner i marken och kvar finns bara mitt skal, ett mörkt hål inom mig suger ur mig allt och jag känner mig tom. Det enda som finns inom mig är musiken som studsar mellan mina väggar och till slut fyller den mig. BOOM och alla känslor kommer på en och samma gång, en tår faller ned för min kind men det är inte sorg som tynger mitt hjärta, jag vet inte vad det är jag känner och allt blir bara en röra i mitt huvud, en perfekt röra som får mig att glömma alla mina bekymmer. Jag låter fler tårar falla ned för kinden och fyller mig själv med denna tomhet och denna röra för med dem kan jag rymma världen, jag kan rymma allt.
 
En paus av tystnad och jag dras snabbt tillbaks till verkligheten, jag kan inte rymma och det vet jag, men en tre minuters paus från verkligheten då och då duger för mig. Då hör jag tonerna från vår låt, det skickliga gitarrspelet och sången som är len som sammet, som en tidsmaskin reser jag tillbaks till den dagen jag spelade denna för dig. Mina händer som nervöst försökte spela rätt ackord på gitarren och min darriga röst som utformade en av de finaste texter jag läst. Ditt leende och din blick som såg in i min själ, tårarna som rann längs våra kinder och kärleken inom mig som var så stor att jag nästan exploderade.
 
Tystnaden fyller sedan rummet och strax efter fyller den mig, verkligheten och nutiden är ett faktum och det känns tomt. 
 

I wanna be yours

2013-09-25 @ 20:26:27
 
My heart's grown cold
From being alone
And I've found someone
To carry me home
 
 
 

Jag är beredd, för jag är lyckligare än någonsin förr

2013-07-23 @ 09:33:43
Juli börjar närma sitt slut och hela min existens känns ganska overklig. Jag tänker tillbaka till denna tid förra året och minns det som om det vore igår. Jag kände mig lycklig på livet, så lycklig som jag kunde tillåta mig själv att vara. För egentligen såg jag allt med ett grådassigt filter, allt kändes som den där sorgliga delen i den i övrig väldigt roliga filmen. Jag var en vilsen själv som ständigt letade efter något att hålla sig fast vid, något som var stadigt och fanns där för mig i mina allra värsta stunder. Jag trodde att jag blickade framåt men jag levde i ett tomrum, jag ville så gärna leva i det förflutna men visste att det inte var till någon nytta men var för rädd att leva i nuet så jag fastnade i ingenting. Detta tomrum blev mitt hem, det blev min vardag. Jag vet inte riktigt när jag tog mig loss eller hur det gick till för vissa dagar kan jag känna att jag dras tillbaka till tomrummet, men där är jag bara för en stund innan jag lever i nuet igen.
 
Just idag känner jag att jag lever i nuet, jag ser fram emot att jag har hela livet vid mina fötter trots att bara tanken får mig att vilja lägga mig i fosterställning i ren och skär ångest. För vad spelar det för roll egentligen om det är läsklig och okänt, allt kommer ändå inte att komma på en och samma gång. Trots hur kul eller hur tråkigt jag har det från dag till dag så kommer minuterna fortfarande att ticka i samma takt, jorden kommer fortfarande att snurra runt solen i samma fart och dagarna kommer fortfarande bara komma en och en. Men allt det här känns så overkligt, så bra för att vara sant, kan jag verkligen vara såhär lycklig? Är det verkligen rätt? Eller är det så att bara för att det går bra en stund nu så kommer något riktigt hemskt att slå mig i ansiktet snart? Men idag har jag mycket att hålla mig fast vid, jag vet att det finns något där för mig i mina allra värsta stunder för om jag har tagit mig igenom det själv förr kan jag göra det igen. Så inget av det där spelar någon roll egentligen, jag är beredd på att något riktigt hemskt ska slå mig i ansiktet och när det gör det ska jag slå tillbaka minst lika hårt.

Allt annat kändes plötsligt så ologiskt

2013-07-11 @ 21:23:34
Jag känner att många av mina senaste inlägg har handlat om saker som gör ont, men i ärlighetens namn finns det alldeles för många saker här i världen som gör ont. Sen tror jag att det är lätt att skriva om sådant som gör ont, jag tycker det i alla fall. I en tid nu har jag även skrivit om det som gör mig glad, så glad att jag bara vill explodera, men det delar jag bara med mig av i min alldeles egna skrivbok som ligger bredvid min säng. För jag tycker att det är svårt att dela med mig av det som gör mig riktigt lycklig, för jag vet aldrig hur jag ska formulera mig för att det ska låta bra. Jag trasslar in mig i ord när jag försöker förklara en känsla, hur beskriver en ens vad lycka är eller hur det känns? Ofta finns det så mycket som jag vill säga att allt bara blir en lång sörja som egentligen inte handlar om någonting särskilt. Men jag vill inte att denna blogg ska förvandlas till en deprimerande håla som jag går till då jag försöker finna någon slags tröst ute i cyberspace, jag vill dela med mig av det jag känner oberoende av vem det är som läser det, om det ens är någon som gör det. Så därför tänkte jag dela med mig av något som gör mig lycklig, för jag vill verkligen visa världen hur lycklig jag är. Jag vill även börja våga berätta för världen det jag bara berättar för mig själv i min skrivbok, så därför tänkte jag dela med mig av en sida ur den boken här. Det kommer att kännas som att jag blottar hela min själ men sådant får jag faktiskt räkna med.
 
Allt känns som en suddig klump av flera underbara ögonblick, det enda jag minns klart och tydligt är ditt smittsamt gulliga leende du log när du tittade mig djupt in i ögonen. Resten smälter mest bara samman och bildar en explosion av lycka inom mig, känns det som i alla fall. Det känns som i en film fast samtidigt som att allt som hänt det senaste året har lett upp till detta och att det var såhär det skulle bli. För just nu känns det som att allt annat är så fruktansvärt ologiskt, det var ju såhär det skulle bli ända från början.
 
Du tog ett hårt grepp om mig och drog mig tätt intill och jag funderade för mig själv hur jag inte kunde insett innan hur lycklig du gör mig.

Drömmar blir till verklighet

2012-08-06 @ 18:08:18


Jag ligger i sängen i mitt nymöblerade rum, det känns som en ny start. För en gångs skull är jag ruskigt nöjd, det är svårt att få till en bra lösning i ett litet rum. Jag ligger i min säng och lyssnar på en lp-skiva jag köpte tidigare i år, ingen annan skiva än Bon Iver, Bon Iver. Inte nog med det utan jag lyssnar på skivan med min alldeles egna lp-spelare, en dröm som jag njuter av mer än någonsin i detta nu.

Inte nog med att den drömmen har blivit verklighet utan det finns en annan dröm som känns så nära men ändå så långt bort. Ser ni bilden där? En biljett till Way Out West, en fredagsbiljett för att vara exakt. Det är nämnligen så att Sverige, Göteborg, Slottskogen rättare sagt får ett väldigt fint besök denna fredag för då kommer nämnligen självaste Bon Iver att befinna sig där och självklart tänker jag vara där jag med. Hela resan och hela grejen känns så jävla overklig, det är fan för bra för att vara sant. Min högsta dröm inom musikvärlden är att se The Beatles live men eftersom att en del har dött är det tyvärr omöjligt, Bon Iver ligger snäppet under den drömmen och ni kan inte ana hur många fjärilar som flaxar i min mage bara jag tänker tanken av att detta är sanning.

Please don't go I'll eat you whole I love you so

2012-05-31 @ 21:51:29


The fear has gripped me but here I go, my heart sinks as I jump up

Ge upp och det blir något nytt

2012-05-19 @ 13:10:47


I'm just one of those ghosts
travelling endlessly

Smile, it looks good on you

2012-05-02 @ 19:58:41



Nu är Maj äntligen här igen, för sextonde gången om jag får tala för mig själv. Vitsippor och andra fina blommor som pryder marken omkring mig får mig att le som en fåne på bussen att människor tittar lite konstigt, vårsolen får mig att vilja ha på mig mina solglasögon minsta chans jag får, för bakom dem kan jag trots allt vara mig själv. Jag ser bilder på instagram med människor som dyrkar solen, lika mycket som mig om inte mer. Människor har leenden på sina läppar och vissa lyckliga har även fått några fräknar som är så vackert. Häromdagen skulle var och varannan här i Sverige grilla oavsett väder och på kvällen skulle alla ungdomar självklart ha på sig sina fina kläder trots att de visste att de skulle frysa ihjäl. Att vakna till fågelkvitter och till sin stora förvåning inse att det inte är kolsvart ute även fast klockan är tio på kvällen, jag som hade glömt bort att sådant existerade efter en lång mörk vinter.

Det sägs att våren är en tid då kärlek blommar och jag kan inget annat än att hålla med. Många kanske förknippar det med en kärlek som ett förhållande eller liknande men det är inte riktigt det jag syftar på i alla fall. Efter en vinter som vi har här i Sverige tror jag nog att i princip hela Sveriges befolkning blir kär faktumet att det faktiskt blir ljusare tider. Våren ger oss hopp om nytt liv och gör oss så lycklig. Det är så otroligt vackert att vi kan få bli kär i våren, kär i livet, varje år. Det kan självklart finnas mycket som tynger en ändå även fast sommaren står och väntar på oss, men jag tycker att våren gör det lättare att fokusera på allt som gör mig lycklig, alla fina människor jag har omkring mig och allt vackert som finns här i världen. Nu är våren äntligen här och jag ska fortsätta le tills jag får ont i kinderna.

Whatever happens tomorrow, we've had today.

2012-04-12 @ 23:01:13



Source

Cut out all the ropes and let me fall

2012-04-11 @ 13:58:11


Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?

A constant roller coaster ride

2012-04-10 @ 20:37:55
Det är lite lustigt ändå hur snabbt saker och ting kan förändras, drastiskt. Det kan vara allt från att få reda på en stor hemlighet till att ens känslor har spelat ett spratt och känner inte samma som förut. Jag är inte bra på sånt, snabba förändringar, mitt psyke klarar liksom inte av det. Jag tycker om att ha kontroll över det som är omkring mig och jag kan lätt ta åt mig vid förändringar och bli som ett känslosamt vrak. Sen finns det förändringar som jag har haft tid att bearbeta som mitt psyke ändå inte klarar av, men det vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt.

Men varför är det såhär egentligen? Ena dagen är man kär upp över öronen och från ingenstans så är något alldeles på tok, om man har varit glad och nöjd med livet under en period och en endaste liten nyhet får hela världen att rasa. Om man inte vet något är väl inte bra, men om man vet det blir man ledsen, men att leva i landet mittemellan är fan värst. Man vet varken ut eller in eller vad man ska göra. "Såra mig hellre med sanningen än gör mig lycklig med en lögn.", det är faktiskt helt rätt, oavsett vad det gäller ska man alltid tala sanning.

Men vad gör man när man inte vet vad eller hur man ska göra, ska man ge upp eller ge det ett försök? Jag vet inte var jag ska ta vägen, det enda jag vet att jag måste bestämma mig, nu.

Det här är jag, just detta datum fast år 2009 och något som jag finner väldigt faschinerande och skrämmande, var fan tog tiden vägen, vad gjorde jag av den egentligen?


Komplicerade ting

2012-03-08 @ 09:23:35


Vissa saker är bara så komplicerade, man vet vad man vill men det man vill är inte bra. När hjärtat skriker efter något men hjärnan hindrar hela tiden. När allt bara har blivit en pannkaka och man vet inte hur man ska ta sig ur röran man har trasslat in sig i vet man inte vad eller vem man ska lyssna på. Man kanske bara skulle lämna allt och gå, men det är så fruktansvärt svårt att släppa taget.

Invisible Children

2012-03-07 @ 09:09:02
Inatt när jag försökte sova snurrade många tankar i mitt huvud. Jag var irriterad över en skoluppgift jag inte har lämnat in, lite nervös inför min resa till Stockholm i helgen, besviken att lovet bara flyger förbi och så hade jag självklart tusen andra tonårs-funderingar som snurrade runt. Inatt när jag försökte sova cirkulerade allt jag tänkte på kring mig själv, idag är det annorlunda.

Som vanligt på mornarna så tittar jag igenom allt jag har missat på twitter under natten och jag möttes av en hashtag från många kändisar som sa #KONY2012 och i deras tweets hade de även med en länk till en video. Eftersom att så många hade skrivit om den var jag tvungen att kika på vad det var men när jag såg att videon var 30 minuter lång tänkte jag att jag bara skulle se början sen stänga av, jag har ju inte tid för ett så långt youtube-klipp. Jag är lite besviken över mig själv att jag tänkte så, för jag hade så jävla fel, de där 30 minutrarna förändrade hela mig.

Jag tänker inte överrösa er med mer text utan det enda jag vill är att ni snälla rara tar er tiden att titta på denna video, se den, ta åt er av vad som sägs och förhoppningsvis gör den samma påverkan på er som den gjorde på mig. För tillsammans kan vi förändra världen, vi måste bara våga och få våra röster hörda! ♥


Life is beautiful

2012-03-05 @ 00:33:22


Hej bloggen, long time no see. Tänkte börja denna comeback med ett underbart fantastisk youtube-klipp som är så häpnadsväckande att jag får lite ont i själen. Så otroligt vackert och är värt alla 24 minuter och 44 sekunder som den tar av mitt liv. ♥

Denna vecka framöver har jag lov och det känns underbart. Nuförtiden med detta vårväder som kryper sig inpå Sundsvall får jag ofta lite fjärilar i magen för att livet är så vackert, bara små ynka saker som ljudet av fåglar som kvittrar eller det lilla ljus som tränger sig in genom mitt fönster på morgonen. Haha, jag vet inte riktigt vad det är med mig, men livet är vackert och jag tycker att alla ska ta vara på det!

I just got lost

2012-01-29 @ 19:44:59
Jag springer utan vägbeskrivning, jag springer för mitt liv. Jag rymmer från min egna verklighet och isolerar mig med mina egna tankar. Jag rymmer från internet, jag rymmer från skolan, jag vill rymma från mina känslor och jag vill rymma från den konstanta tomheten jag känner i min bröstkorg. Jag vill sätta mig på ett tåg, som tar mig till en plats där jag kan flyta fritt, en plats där jag inte känner några beskymmer, bara ett ögonblick hade varit ovärderligt. Jag vill rymma från min egna kropp och försöka se mitt liv ur ett annat perspektiv.

Jag är en fånge, fast i ett fängelse jag själv har byggt upp. Sömnlösa nätter och tankevilda dagar vandrar jag omkring i mitt fängelse, depserat att hitta ut. En kontinuerlig kamp med mig själv, em kamp om att bryta mig ut ur mitt fängelse. Jag skulle känna mig så naken där utanför väggarna, så tom. Att bara släppa allt jag vet känns så läskigt, men det lockar så otroligt.

Jag springer för mitt liv, bort från allt. Jag vill rymma från dig och det stora hålet du har skapat i min bröstkorg, samtidigt kan jag inte stoppa den outhärdliga saknaden efter dig, din lukt, ditt skratt och din underbara famn. Jag känner mig så vilsen i min egna själ.

Om jag var en katt

2012-01-11 @ 22:12:34

Jag säger bara såhär, OM jag hade varit en katt hade jag varit denna katt som verkar kallas "Pusheen". Typ världens coolaste bästaste katt!! Och den är skrämmande lik mig... (inte kattvis alltså, jag kan ju inte vara lik en katt, jag är ju katolik, katt olik, HAHAHA....)

På tal om katter minns jag en natt för några veckor sedan, på mellandagarna när jag skulle sova med min kärlek. Jag började tänka på katter sedan grät jag. Han undrade varför jag grät och jag bara hällde ur mig all sorg jag känner över att jag är allergisk mot katter. Haha, jaa... Jag storgrät på fullaste allvar för att jag är allergisk mot katter och så känner jag nog varje dag nuförtiden faktiskt!

OM jag bara kunde hitta en katt som jag tål (inte en nakenkatt), mitt liv skulle vara komplett och jag skulle vara så jävla lycklig!!! Men livet är bra orättvist ibland.. Jag ska dock, en dag, en vacker dag, hitta en katt som jag kan äga och den katten kommer göra mig till den lyckligaste på jordklotet! ♥

Du förföljer mig i drömmarnas land

2012-01-04 @ 00:58:57


I mina nattliga funderingar tänkte jag även ta tillfälle i akt att visa en av bilderna jag fotade igår på mitt kusinbarn Fanny! :)♥

Jag har funderat lite över mina drömmar jag drömmer om natten. Det spelar ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra eller hur mycket jag saknar honom, så finns han alltid med i mina drömmar, på ett eller annat vis. Det är jobbigt men samtidigt så underbart. För dagar som denna då jag inte har träffat honom på evigheter känns det som, är det skönt, för han finns ju i mina drömmar i alla fall. Men samtidigt är det dagar som denna då det gör som mest ont. Det får mig att sakna honom ännu mer och han har ju knappt tid att prata i telefonen med mig.

Jag får dränka mig själv i mina egna sorger snart när jag ska sova.

Det är okej att gråta

2011-12-22 @ 22:15:01

Gäddhäng och grejjer, och nej, jag försöker inte visa musklerna. Tycker jag ser lycklig ut på bilden, vilket passar inlägget trots rubriken!

Jag har blivit väldigt "blödig" på senaste tiden, jag menar då alltså inte att jag blöder utan jag gråter väldigt ofta, eller ofta ska jag inte säga, men väldigt lätt! Olyckligtvis nog har det hänt många saker på senaste tiden, både gott och ont, som har fått mig att gråta. Det kan vara allt från ett litet tjaffs med Micael till Chucks confession till Blair i Gossip Girl men även att se något så otroligt stort i unga talanger.

Jag vet inte om det är min livssituation eller om det är min omgivning som har skapat detta, men på något vis känns det faktiskt bra att jag kan gråta. När jag var yngre grät jag normalmycket skulle jag väl tro, men jag grät alltid av fel anledning. Jag och Patricia pratade om det här igår, att barn lätt gråter om de känner att de har gjort bort sig eller sagt något konstigt, det gjorde jag alltid. När jag spillde ut en mugg oboy skämdes jag så mycket att jag började gråta, jag visste ju att det inte var med meningen och att det absolut inte gjorde något, men jag skämdes så mycket att jag grät. Om jag råkade säga något roligt som alla vuxna började skratta åt gick jag oftast iväg och grät i min säng.

Å andra sidan när människor var dum mot mig eller sa elaka saker, då sög jag bara åt mig allt som en tvättsvamp och på kvällarna kunde jag sitta på sängen och bara titta in i väggen. Jag var ett blankt blad, orden och händelserna hade tömt mig totalt. Om jag hade gråtit då istället hade jag nog glömt det mycket lättare, istället lät jag saker äta upp mig inifrån och det dödade mig långsamt.

Idag känns det bra att jag gråter och att jag gråter åt rätt saker. Jag gråter om jag är ledsen, jag gråter (glädjetårar) om jag är glad. Jag har läst någonstans att tårar är ord hjärtat inte kan säga, jag håller fullständigt med. För att gråta är så vackert ändå, det är ett bevis på att det finns inget jag kan säga, bara gråta, tills det känns ok igen.

Vissa stunder när jag har varit otroligt ledsen och gråtit ögonen ur mig har allt känts hopplöst. Min mamma sa att tårarna hjälper, men det gjorde dem inte, då kändes dem bara onödig och dramatiserade hela händelsen ännu mer! Samtidigt kunde jag inte ha varit mer lycklig över att jag grät igår när jag var på Engelska Skolans julshow. Att jag grät där, bredvid Patricia, på grund av att jag såg så mycket potential i dessa unga stjärnor, att jag såg glädjen i dem av att stå på scen, att se deras otroliga talanger och deras stora mod att ställa sig på en scen framför hela skolan på 600 elever. Jag var stolt över främmande människor, det låter konstigt men det helar min själ. Att vara lycklig för någon annans skull är en av de vackraste saker jag vet. Därför uppskattar jag mitt liv, att jag kan gråta, för jag kan känna verklig lycka för andra, det är oslagbart.

För er som har läst allt, cred till er, till er andra, det kanske inte är så intressant det här ändå? Mig kvittar det, jag ska posta det här, oavsett om Obama eller lilla Elsa i Norrlands skogar ska läsa det.

Finaste smset någonsin

2011-12-18 @ 22:22:40
Så få ord med så mycket kärlek och betydelse. Det absolut finaste sms jag någonsin har fått!

19 Augusti 2011, 00:00
"Vi är kärlek, älskling"

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Peace, love and understanding

2011-12-07 @ 00:52:01
Klockan är tjugo i ett i skrivande stund, jag kan inte sova. Min tinitus är galen och det enda jag gör är att vrida mig i mina egna plågor för att jag inte kan sova. Så jag ligger och funderar lite över livet, livet är så stort men ändå så litet. Hur går världen ihop med så många liv som finns nuförtiden? Eller går den ens ihop? Jag tänker på döden och är rädd, sexton år av mitt liv har gått och jaa, det känns som att de är bortkastade. Eller nee, jag ångrar mig, jag har ju bara lagt grunden för mitt framtida liv, mitt liv har ju knappt börjat än! Det är så mycket läskigt här i världen som skrämmer mig.

En sak som får min mage att väda sig ut och in är människor som saknar förmågan att visa respekt. Människor som är elaka mot andra människor helt utan anledning, det gör så ont i mitt hjärta att inse hur många det egentligen finns som är som är såhär... Varför kan inte människor vara snäll bara? Detta säger jag inte endast på grund av samtalsämnet men vår värld och vår verklighet är så krokig och förstörd...

Jag ville bara berätta en sak som jag kände nu, alldeles nyss. Jag läste ett inlägg på en blogg där bloggerskan berättade om sin pojkvän, sin första pojkvän. Hon är 23 år och detta var hennes första pojkvän, hon beskrev hur de träffades och hur hon kände för honom, jag grät när jag läste det. Det var så otroligt vackert att se små blommor växa upp ur denna betongvärld, att se saker som får oss att leva vidare, kärlek och lycka. Jag är ingen som kommenterar bloggar direkt, men denna gång var jag bara tvungen. Jag skrev att jag grät när jag läste det och förklarade hur vackert jag tyckte att det var och tro mig, känslan jag fick när jag insåg att hon kommer att läsa mina ord, den känslan är obeskrivlig. Hon kommer antagligen bli jätteglad över min kommentar och det värmer mitt hjärta något så otroligt.

Det jag vill komma fram till är att man mår bra själv av att sprida glädje, jag lovar er! Så snälla rara ni, säg "go fuck yourself" till denna fuckade värld och sprid glädje, för det värmer så mycket i sitt egna och i så många andras hjärtan när man gör det! ♥

Tidigare inlägg
RSS 2.0